Skoskav

Förlåt, men sommaren har bjudit på så mycket trevligheter och jag har haft ont om tid!

Jag vet inte vad det är, men det är någonting. Jag skulle nog välja att göra en jämföresle med skoskav. Typ som en genomskilning blåsa, som bara känns men knappt syns. Den sitter där den sitter, ett tag. Antingen blir den värre. Kanske om man trycker på hål på den - slösar ond energi på den istället för att låta den vara. Eller så stannar den kvar för att man trampar runt i samma skor. Gamla skor, dåliga skor, skorna som gav mig skavsåret från början. Men har man tur så läker skavsåret, om man kan sluta pilla på det, och vila från det. Kanske kommer det ett nytt skavsår, det gör det alltid förr eller senare. Men det kanske dyker upp alltmer sällan.

Just nu har jag skavsår. Ett stort! Var vet jag inte riktigt. Men det känns. Osynligt, men känns. Nästan då det är värst. När det är osynligt alltså. Mer svårläkt då eftersom jag inte kan ta till några medel, då jag inte vet var skon klämmer. Jag letar efter orsaker till skavsåret, men kan inte hitta anledningarna till att det skaver. Allt talar emot för att jag skulle ha skoskav nu. Det har varit sommar, jag har levt som jag bör. Faktum är att det varit en toppensommar med dem bästa! Och min livs resa står för dörren. Resan som jag velat göra så länge jag kan minnas. Trots det, trots allt så ligger skon och klämmer någonstans. Pengarna har jag i fickan. Pengarna som kommer kunna hålla mig överlevande på resande fot i ett halvår. Pengarna är inte orsaken. Jag tror att det är människorna. Alla underbara människor som jag ska lämna för ett tag. Människorna som jag kommer komma tillbaka till, men till vissa på ett annorlunda sätt en tidigare. En del kommer splittras fysikt, dock aldrig psykiskt. Hoppas jag! En sak är iallafall säker: jag ska ta vara på alla nya intryck, alla nya männsikor jag kommer möta. Jag vet att världen står med öppen famn för mig. Det är nu livet börjar. Jag borde vara överlycklig, och det ska jag bli!

pain

Det känns som en knivattack från den du har kär. Första hugget tar i halsen, det snörs åt, du får svårt att andas. Andra tar i magen som reagerar med att rotera runt, runt. Det tredje tar i bröstet. Pricksäkert. Rätt i hjärtat som på något mirakulöst sätt fortsätter att slå. Det gör ont. Värker. Illamåendet börjar komma krypande.
   Ett krossat hjärta är inte att leka med, men sorgen över den du mist eller som svikit dig kan, tro det eller ej, omvandlas till något positivt och bli din största tillgång. Det kanske känns otroligt när du befinner dig mitt i den akuta fasen och ensamheten skriker dig i örat; ingen att sova sked med, ingen att morgonälska med, ingen att fira midsommar med. Vad är det överhuvudtaget för mening med våren och sommaren om man inte har någon att dela den med?
   Frågorna mal, men smärtan måste ut och rätt kanaliserad kan det resultera i kreativa stordåd. Vem har inte någon gång snyftat till Dolly Partons smäktande I will always love you med Whitney Houston eller Princes. Nothing compares 2 u med Sinéad O´connors sköra kraftfulla röst? Jeff Buckleys Hallelujah kan också få igång tårkanalerna. Musik och ord som drabbar mitt i mellangärdet och får dig att känna att du inte är ensam om att vara lämnad, sviken och ledsen. Det finns åtminstone en människa på den här jorden som vet vad du går igenom - avsändaren.

grattis mamma

Jag lever ett mindre händelserikt liv just nu. Jobbar, sover och äter är i stort sätt det jag pysslar med om dagarna och nätterna. Var ledig i lördags, vilket resulterade i lite för mycket alkohol i fredags. Både jag och Linette jobbade sent, så att komma ikapp och förbi fick bli vårt motto. Det fungerade bra! In till Mobergs, där vi slog klackarna i taket tillsammans med en massa fulla studenter. Mina klackar åkte dock av ganska snabbt på grund av ett par ömmande fötter. Kändes som att jag hade miljoner med glassplitter i tassarna när jag ramlade ut från stället någon gång kring tre-tiden. Lördagen spenderade jag till stor del hos pappa, med fotboll på tvn och onyttigheter i magen. Och OM det var skönt att vara ledig för en gångs skull!

Igår fyllde mamma år. Jag och bror överraskade henne med färdiglagad middag när hon kom hem. Grillad kycklingfilé, ris, jordnötssås och wookade grönsaker. Yummie! Födelsedagsbarnet fick 14 trisslotter i present, och lyckades vinna på hälften av dom. Inga storvinster, men ändå. Än finns det tydligen hopp! Jag satte upp ett ultimatum innan hon skrapade lotterna. Att om hon skulle vinna stort så skulle hon tvingas till att sponsra en del av min resa. Nu blev det tyvärr inte så. Tråkigt!

jag må vara ytlig

700 kronor fattigare. 10 nya, sommarfräscha naglar rikare. Hade tid för fixning av naglarna i Uppsala klockan nio imorse. Efter två timmar på salongen gick jag därifrån med fransk manikyr, toppat med lite glitter. Jag må vara ytlig, men vackra naglar är något jag väljer att prioritera. 

Tanken var att jag skulle börja jobba klockan fyra, vilket innebar många timmar att döda innan jobbstart. Att gå på stan var absolut inget alternativ, då jag ligger på diet när det gäller shopping. Med en stor sol på himlen var det ändå inte särskilt svårt att avstå. Jag slog jag mig ner på en gräsplätt för att bara njuta. Men så fort jag lagt mig till rätta svepte det ena molnet efter det andra in framför solen och jag gav upp. In på jobbet, där jag skönt nog, kunde börja en timme tidigare. Kom inte ifrån jobbet förrän en halvtimme efter stängning, då kunderna aldrig tycks vilja lämna butiken. Imorgon blir det jobb hela dagen, först här hemma, sen i Uppsala och stängning. Men att sova tills jag vaknar av mig själv, trots det, står högst upp på min lista över saker att göra imorgon. Nu ska jag kolla Gossip Girl hela natten! xoxo

Är huvudet dumt får kroppen lida

Jag svek personen jag borde älska mest i hela världen, igår. Nämligen mig själv. Turligt nog var det inget större allvar i sveket. Min kropp som fick ta stora smällen. Men som man brukar säga: när huvudet är dumt får kroppen lida. Jag drack alkohol igår trots lovorden till mig själv att inte förtära en endaste droppe av något som innehöll procenthaltigt under helgen. Var dock nästan inte alls berusad och kröp ner i sängen redan vid halv tolv. Men ändå vaknar jag, första gången vid halv 5, med ett illamående att jag höll på att dö. Spy! Vaknade flera gånger av en mage som ville kräkas ut allt innehåll och lite där till, innan jag åkte iväg till jobbet klockan åtta. Vad har jag lärt mig av det här? Att inte dricka dagen innan jobb. Att det tydligen inte spelar någon roll för mig om jag dricker två glas vin eller en hel tunna vin. Bakisheten beror helt och hållet på dagsformen.

Söndag. Utan söndagsångest. Det var länge sen jag led av den typ av ångest. Kan bero på att jag oftast jobbar helg, och går aldrig på helg som vanligt folk, och drabbas därför inte av söndagsångest. Simple! Veckan är fullspäckad av diverse saker to do - jobb, få naglarna gjorda, ett sista möte med Kliroy etc.

Nu blir det Drömyoghurt framför GG i sängen!

GG-maraton och onyttigheter

Nyligen hemkommen från jobb. Ikväll ska jag ha myskväll med mig själv, och Maja såklart. Bara vi hemma. Har köpt med mig massa godsaker hem. Ikväll blir det Gossip Girl-maraton, jag, soffan och massa onyttigheter. För ikväll ska jag bli fet! Jobb 11-16 imorgon. Vore skönt om jag kunde somna i tid ikväll för en gångs skull, men jag vågar inte lova något, det är då det brukar skita sig!

Det sägs att..

Det sägs att jag är duktig och knaprar mina vitaminer som jag bör.
Det sägs att jag köpt min första långklänning någonsin.
Det sägs att jag får sällskap till Kalifornien. Grymt!
Det sägs att jag är sugen på vin, men ska avstå hela helgen.
Det sägs att jag jobbar hela helgen.
Det sägs att svensk sommar kan vara den bästa sommaren.
Det sägs att jag får ut en bra ersättning för min borttappade iPhone.
Det sägs att jag längtar till Gotland.
Det sägs att många glassar kommer ätas i sommar, och mycket vin drickas.
Det sägs att jag är avundsjuk på alla glada studenter. Vill också. Igen!
Det sägs att jag jobbar galet mycket just nu.
Det sägs att vissa människor är patetiska.
Det sägs att jag är ledig hela midsommarveckan.
Det sägs att jag hoppas på en grymt trevlig midsommar.
Det sägs att jag ska fira julafton på Bali och skåla in det nya året i Thailand.
Det sägs att mitt minne ofta är som en guldfisk's.
Det sägs att jag är bra på att sprida grejer omkring mig, som jag sedan inte hittar.
Det sägs att jag heter Johanna.
Det sägs att jag vägrar dö nyfiken!
Det sägs att jag bloggar även fast jag vet att det ibland kan vara lite patetiskt att skriva om sitt liv!


1 Juni

1 juni och sommaren har varit här på riktigt hela dagen. Jag har arbetat i shorts idag. Flip-flops och shorts, kan det bli mer sommar än så?! Nästan inte. Sådana här dagar(dagar man kan vara ute) är jag tacksam för att ha mitt extrajobb utöver Lindex, vissa dagar känns det dock tyngre, dagar då jag är ledig från Lindex, men ändå inte ledig från arbete. Jag är i behov av pengarna, så jag ska sluta klaga. Är tacksam! Nu väntar jobb på Lindex sju dagar i rad, vilket betyder mindre frihet, men desto mer klirr i kassan.

Ikväll var jag en sväng till solariumet. Kände att det var dags att bättre på brännan, då jag inte kommer hinna se så mycket av solen den närmsta veckan, trots det fina vädret som är lovat. Är inte helt ledig förrän nästa lördag. En lördag som jag planerar att vara riktigt bakis på. Så det så!

Bad fuckin hair day.

Kan ett mirakel bara ske och jag får drömhåret jag alltid drömt om!?

Jag och Mickan har köpt varsin kur med B-vitamintabletter, i hopp om att håret ska bli starkare och växa bättre. Två tabletter om dagen i samband med måltid ska ge mig, om inte drömhåret(vilket jag accepterat för länge sen) så åtminstone ett lyckligare och friskare hår. Ett hår som inte är ett helvete varje dag. Kan inte minnas sist jag hade en bra hårdag. Måste ha varit när jag var cirka 5-6 år och inte brydde mig ett dugg om hur jag såg ut. Jag skulle kunna bo i en "bad hair day-mössa". Där skulle jag passa. Jag ska försöka vila från plattänger och allt vad det heter, så mycket det bara går, och undvika lillamy-tofsar, då det är rena döden för håret. Men ack så skönt att bara slänga upp yrvädret i en knut när det inte vill samarbeta. Måste avvänja mig!

Med nyfärgad utväxt är jag så in i bomben redo för en svensk sommar. För imorgon är det faktiskt sommar på riktigt, 1 juni och bara tre och en halv månad tills jag lämnar Sverige!

Träffad så hårt!

Det finns en blogg jag läser, en blogg som tar orden i mun på mig, ofta flera gånger i varje inlägg. En blogg som uttrycker saker i livet på ett sätt som känns så rätt. Jag kan gå tillbaka flera månader och bara sitta och läsa, läsa och läsa även fast jag redan läst inläggen flera gånger tidigare. Det gör liksom ingenting. Jag förstår inte hur den här personen beter sig för att få ner alla dessa känslor och tankar i skrift på ett sätt som gör att jag känner mig så träffad. Jag är imponerad. Jag vill också!

Ville bara säga det!


Nu börjar jag mitt tråkga inlägg.
Helgen ha varit vit. Ingen alkohol för min del. Jag skrev det och faktiskt trodde på mig själv, i några sekunder, tills jag kom på att jag faktiskt drack, nästan en hel flaska vitt med mig själv i fredags. Och jag ska inte ljuga och säga att jag inte ens var lite festsugen igår, men med jobbstart redan kl. 9 imorse tog jag mitt förnuft till fånga och stannade hemma. Så himla skönt att vakna upp obakis imorse. Efter gårdagens halvlånga arbetspass åkte jag hem till pappa där det bjöds på det ena goda efter det andra. Den grillade kycklingen var att dö för! Fick senare på kvällen besök av Mickan som fått order att köpa choklad. Vi åt oss proppmätta på chokladdoppade jordgubbar. Återigen att dö för. Flitigt följde vi Eurovision song contest där vi var överens om att rätt låt vann.
Idag är det alla mammors dag. Mamma fick en present av mig. Valde den med omtanke(så att jag kan låna). ;)

Skulle boka flygbiljetter inom USA ikväll. Passnumret skulle var ifyllt, men eftersom jag ska fixa nytt pass så får det vänta. Mitt pass har inte gått ut. Men jag kan nästan satsa pengar på att kontrollanter kommer ifrågasätta om det verkligen är jag i passet. Det vill jag helst slippa. Är brunett i passet. Svårt att beskriva hur jag ser ut i det - men tänk er typ en blandning av en asiat som inte är asiat och mig typ. Fast ändå inte!

Sleepless

Vaknade första gången runt åtta imorse. Somnade om och vaknade igen halv tolv. Detta resulterar i att jag i skrivande stund inte alls är trött. Ingenting på tvn lockar. Serien jag följer är halvbra. Maja snarkar redan. Likaså bror i rummet intill. Och jag ligger här sömnlös i flickrummet. Nej, nu ska jag titta på min halvbra serie och försöka somna in, som ett barn.

Who knows?

Hör först en otippad sak, sen några veckor senare hör jag en annan sak som är mer otippad än det första jag hörde. Livet tar sin vändning. För vissa! Livet är läskigt oberäkneligt.

Who knows? Only time.

Några myggbett och solbrända ben

Helgen har varit hektiskt med stängning tre dagar i rad. Med kunder som kastar kläder runt sig, skräpar ner och aldrig vill lämna butiken trots att vi stänger, kan Lindex dessa dagar liknas vid Ullared. Och det är sant! Imorgon är det löning och det känns bra, då min pengaoro har legat och gnagigt de senaste veckorna. Trots att jag vet att pengarna rullar in, så känns det skönt att se dem på kontot. Har betalat det flesta av mina räkningar idag, så att nästan hela lönen kan sättas in på sparkontot. Bra Johanna!
Idag har jag varit ledig. Tog en välbehövlig sovmorgon och sedan dess har dagen spenderats i solen(innan solen svek och gick i moln) med gott sällskap. Bra musik och god mat har avnjutits. Och planer har smidits. Om det blir som jag vill så får jag sällskap i Kalifornien några veckor. Jag vill, vill, vill! Det skulle bli så bra.

Notis: Har fått några myggbett som gör mig positivt påmind om att sommaren faktiskt är här, nästan iallafall!

Norge, 17:e majfirande!

Har haft två härliga dagar i Oslo. Umgåtts med trevliga människor, druckit för mycket alkohol, ätit äcklig snabbmat, spelat spel, sjungit, skrattat, hamnat på gayklubb(nästan, ångrar att det inte blev så), grillat, gnällt över Norges höga priser, förlorat i kubb, ja allt man gör när livet är som bäst, typ. Bussresan hem idag var dock inte lika trevlig. Ac:n verkade vara ur funktion, då busschaffisen, med två timmar kvar på resan, berättar att det är 31 grader på bussen. Svettades till och med om fötterna. Bussen saknade eluttag, och 8 timmar utan film stavas rastlöst, sätena gick inte att luta bakåt och som pricken över i:t och som grädden på moset satt jag och trängdes med jordens störtsa kvinna(nästan). Blir nog inge bussåkande på ett tag. Är oerhört less på det, men hur som helst var det garanterat värt mödan! Har varit i Norge för första gången i mitt liv, så nu kan jag bocka av det på listan över saker att göra innan jag dör.

Jag trodde jag skulle somna som en bebis vaggandes i sin mammas famn ikväll, men icke. Har precis plöjt ett avsnitt DHW och fick ett plötslig sockersug, så här ligger jag och sipprar Cola från Norge. Imorgon är en sovmorgon inplanerad, efter det några timmar ute i solen innan det är dags för jobb. Jobbar hela helgen. Nu börjar en detoxkur från alkohol. Har blivit för mycket sådant på sistone. Usch!

Resfeber

Resfeber. Jag vet, det är långt kvar. Fast 4 månader går snabbt. Det är mycket tjat om min resa, men det är den jag tänker på mycket av min vakna tid. Och det var den som, till stor del gjorde att jag inte kunde sova igår. Jag har så många känslor inom mig, jag är rädd, exalterad, stressad, spänd, överlycklig. Mest överlycklig. Igår var jag rädd. Tänker mycket på dagen då jag står på Arlanda och säger hejdå till min familj. Kommer bli ett grinkalas så att det står härliga till! Tanken på att lämna familj och vänner i 5-6 månader skrämmer mig. Kommer allt vara som vanligt när jag kommer hem? Magkänslan säger mig att det kommer kännas som att tiden står still här hemma medan jag lever och tar dagen som den kommer på andra sidan jordklotet. Jag vet att det inte är så, men jag önskar nog att det var så. Kommer jag förändras som människa? Det hoppas jag. Givetvis till det bättre. Kommer jag träffa vänner för livet? Kommer resan göra mig mätt eller ge mig mersmak? Jag har så mycket frågor som saknar svar. Inget går att förutspå, men en sak vet jag, jag kommer leva som om varje dag vore den sista och jag kommer garanterat ha the time of my life!
RSS 2.0