Ständigt detta mörker. Vaknade(från min dagliga eftermiddagsnap) för en stund sedan och då var det ljust. En och en halv timme senare är det kålsvart ute. Ligger i soffan med datorn i knät. Inte en lampa är tänd i huset. Det är verkligen svart som natten. Så mörkt att jag inte ens ser tangenterna på datorn när jag skriver. Deprimerande? Javisst!

---

Ena stunden har jag planer på att åka till USA och vara au pair för att i nästa stund inse att det inte är min grej. Nästa minut vill jag åka till Australien, testa mina vingar på andra sidan jordklotet, så långt ifrån Sverige man kan komma. Ibland vill jag åka till Norge och jobba där. Samtidigt som jag faktiskt har ett sug efter att återigen börja plugga. Och skaffa mig ett eget hem.

Jag beundrar verkligen de som kommer iväg på sina äventyr-för-livet. Jag vill för mycket på en och samma gång att jag inte vet vad jag ska välja. Att jag inte kan välja. Dessutom är jag nog som person för feg för att släppa allt här hemma. Den trygghet som faktiskt finns här. Jag önskar att jag inte var så som person, och jag tror att enda sättet att förändra det är att utsätta sig för lite fara. Att skaffa egen lägenhet är stort nog för mig. Framförallt att flytta till en ny stad. Förhoppningsvis är det ett steg som gör mig både starkare, mognare och modigare. Och jag hoppas det sker snart!

---

Nej, nu ska jag kila ner till affären och köpa lite bröd och ost. Varma mackor och varm choklad får bli min middag!