Jag saknar sommaren. Jag saknar värme. Jag saknar ljusa kvällar. Jag saknar stranden. Jag saknar Kalifornien. Jag saknar att åka bil med öppna fönsterrutor. Jag saknar att få bära solglasögon. Jag saknar Vietnam. Jag saknar barndomen. Jag saknar att tillhöra en klass. Jag saknar Ayia Napa. Jag saknar tiden då handbollsträning på fredagar var det roligaste som fanns. Jag saknar sleep-overs med Josefine. Jag saknar Sälen. Jag saknar att få åka snowboard. Jag saknar att gå runt i Flip-flops. Jag saknar mina närmaste klasskompisar. Jag saknar Grabbarna Grus. Jag saknar sommarlov. Jag saknar Högfjällshotellet. Jag saknar att bila till Italien. Jag saknar afterski. Jag saknar Karl. Jag saknar Mallorca, Cala Bona med alla underbara. Jag saknar att vara en hel familj. Jag saknar att kunna gå barfota. Jag saknar att ha julafton som barn. Jag saknar att sitta i pappas knä och titta på Fångarna på fortet. Jag saknar min älskade katt. Jag saknar att leka med Veronica på jullov. Jag saknar att bygga snöhögar och gömma sig för bilarna. Jag saknar roadtrip till Kalmar. Jag saknar att leka med smurfarna i sandlådan. Jag saknar att ha på mig kjol. Jag saknar Gotland.
Det kallas nostalgi..

"När kärlek bara var en puss, och det största problemet var när ens Barbie tappade benet."