My weekend, både gott och ont.
Fredagen bestod av 8 timmars arbete mellan 8 - 17, med en god lunch som avbrott på ett café där det serverades skagenbaguette och Trocadero. Efter arbetspasset var jag inte jättemotiverad till att fysträna, men det var precis vad som stod på schemat. Bara att byta om och förflytta sig till sporthallen. Motiveringen blev inte större när vi fem tappra som var där insåg att vi var de enda tappra. Träningspasset bestod av intervaller och lite styrketräning. Drygt innan, skönt efteråt. En snabb dusch på det, och jag och Åsa släpade oss ner för att kolla på hockeyderbyt. Fullsmockat i hallen, mycket av pucken såg man inte. Öl och berusade människor såg man mer av.
Lördagsmorgonen spenderades nere på brandstationen. Tre tappra killar (läs: Jonas, pappa och Pär), med Andreas (inte bror) som coach, skulle göra ett brandmanstest. Gå på ett löpband i 9 minuter, i uppförsbacke, med full utrustning och vikter, vilket totalt resulterade i 24 pluskilon. Andreas först ut som visade hur det gick till, pappa tvåa, klarade 5,20 minuter, Pär klarade något längre och Jonas klarade testet. Snabb och effektiv träning. Jag slapp, då jag behagligt nog kunde skylla på att jag hade match dagen efter.
Hem för duschning och sminkning. Vidare till Robin, där även Tim och Marie var. Vi fick skjuts till söderhall av en snäll "Pappa-Robin", där vi hoppade på bussen till Stockholm. Inne i stan mötte vi upp resterande, som redan hade befunnit sig ett antal timmar inne i stan. Törnan och Emil fyllde 20 år och skulle firas. God middag på Sveavägen startade kvällen. Sedan vidare till Casino Cosmopol, där några spelsugna killar gick in. Jag och övriga icke-spelsugna gick vidare till Collage. Där inne spenderades inte mer än någon timme innan vi lämnade stället. På den tiden hann ändå Pontus göra av med sju-åttahundra kronor. Ångest! Vi slöt upp med de andra igen och hamnade på ett Irländskt hak på Kungsgatan. Medan de andra klunkade god drinkar, och mindre goda Guinessöl, så drack jag några glas vatten. Underbart med match på söndagar. I och med det avslutades också kvällen relativt tidigt för fröken Lillje.
Söndag och match. Hemmamatch fast bortamatch, denna gång i Uppsala Fyrishov. Lunch med laget klockan tolv. Avkast klockan tre. Rött kort redan efter sju minuter till en viktig spelare i laget, fick oss alla att hänga med våra huvud. Vi är en för tunn trupp för att ha råd med det. Matchen var katastrofal. Inget var bra. Och jag är jävligt trött på det här nu!
Lördagsmorgonen spenderades nere på brandstationen. Tre tappra killar (läs: Jonas, pappa och Pär), med Andreas (inte bror) som coach, skulle göra ett brandmanstest. Gå på ett löpband i 9 minuter, i uppförsbacke, med full utrustning och vikter, vilket totalt resulterade i 24 pluskilon. Andreas först ut som visade hur det gick till, pappa tvåa, klarade 5,20 minuter, Pär klarade något längre och Jonas klarade testet. Snabb och effektiv träning. Jag slapp, då jag behagligt nog kunde skylla på att jag hade match dagen efter.
Hem för duschning och sminkning. Vidare till Robin, där även Tim och Marie var. Vi fick skjuts till söderhall av en snäll "Pappa-Robin", där vi hoppade på bussen till Stockholm. Inne i stan mötte vi upp resterande, som redan hade befunnit sig ett antal timmar inne i stan. Törnan och Emil fyllde 20 år och skulle firas. God middag på Sveavägen startade kvällen. Sedan vidare till Casino Cosmopol, där några spelsugna killar gick in. Jag och övriga icke-spelsugna gick vidare till Collage. Där inne spenderades inte mer än någon timme innan vi lämnade stället. På den tiden hann ändå Pontus göra av med sju-åttahundra kronor. Ångest! Vi slöt upp med de andra igen och hamnade på ett Irländskt hak på Kungsgatan. Medan de andra klunkade god drinkar, och mindre goda Guinessöl, så drack jag några glas vatten. Underbart med match på söndagar. I och med det avslutades också kvällen relativt tidigt för fröken Lillje.
Söndag och match. Hemmamatch fast bortamatch, denna gång i Uppsala Fyrishov. Lunch med laget klockan tolv. Avkast klockan tre. Rött kort redan efter sju minuter till en viktig spelare i laget, fick oss alla att hänga med våra huvud. Vi är en för tunn trupp för att ha råd med det. Matchen var katastrofal. Inget var bra. Och jag är jävligt trött på det här nu!
Kommentarer
Trackback