Jag får lite panik! Okej, det är skönt att kunna sova hur länge man vill på morgonen och att kunna äta sin frukost i lugn och ro, för att sen slå på datorn och läsa i genom alla bloggar i favorit-listan och lite där till, kika in på facebook för att se om något spännande hänt (som det nästan aldrig har), slå på tv:n och slötitta, men sen då? Sen när man gjort alla dessa grejer då? Ja då kan man läsa alla bloggar igen, och om man har tur har någon uppdaterat (!), och kanske är det något bättre på tv än "Hem till gården" på någon annan kanal?

Yes, you get it! Det stavas P-A-N-I-K! Jag vill ha något att göra. Jag vet, jag kan ge mig ut på en joggingtur, men inte det jag menar - jag vill ha mer jobb och jag vill skaffa mig en utbildning. Det ska jag också! Men detta år kommer se ut såhär (jobb, handboll, ledig, ledig, handboll, handboll, jobb, ledig, handboll). Men så är det. Så länge jag har handbollen är jag fast här. Det får jag acceptera, jag får se detta år som ett år i sparningenstecken, och att jag blir några erfarenheter rikare genom att spela elithandboll.. Men när handbollen är slut, i mars måste jag göra mina planer till verklighet.

          Mina tankar;

• Jag ska försöka lägga undan så mycket pengar jag kan under detta år
• Jag läser, numer varje dag på Internet om utbildningar
• Vad vill jag utbilda mig till? Sjuksköterska? Ekonom? Grafisk designer?
• Grafisk designer lockar mest - men får man jobb, då konkurrensen är så hård?
• Var vill jag plugga? Sverige lockar inte, men studerna i Sverige är betydligt billigare än i typ Australien, USA.
• Vill jag fly landet? Svar; JA!
• Vill jag ha en utbildning på 2 eller 3 år?
• Jag vill egentligen resa mer innan jag återigen slår mig ner i skolbänken.
• Har insett att backpacking inte är riktigt min grej, ändå vill jag backpacka i Sydostasien - Thailand, Bali, Laos?
• När ska allt hinnas med?

Mycket som måste planeras väl. Många tankar som måste bli klarare. Jag beundras dem som vågar ta steget och besluta sig. Jag är så himla rädd att göra fel val. Men jag tror mycket har att göra med att man måste våga misslyckas. Och det gäller mig med - jag måste våga misslyckas, för att lyckas!