En dag jag aldrig glömmer..
Den kortaste tiden jag haft ett jobb är en dag. Jag jobbade som glassförsäljare för Hemglass. För att få det jobbet var jag på intervju, jag provjobbade två gånger genom att åka med en redan "utbildad" glassförare, sen var jobbet mitt. Det lät i mina öron som ett ganska soft extrajobb; glida runt i glassbilen, spela trudelutten (som jag numer hatar) tre gånger vid varje stopp och sälja glass till glada glassätare.
Jobbet visade sig för mig vara allt annat än soft, första och sista arbetsdagen var seriöst en av de mentalt jobbigaste dagarna i mitt liv.
Första arbetsdagen var en lördag. Jag åkte upp till Glassbilsgaraget tidigt på morgonen, fick höra var min tur skulle köras - Ljusterö. Okej, fine! Packade in de glassorter som saknades i bilen, provade Hemglassignalen och sen gav jag mig i väg. Värt att nämna är att bilen faktiskt är stor, och saknar backspegel i mitten. Vägen fram till färjan och resan med färjan gick bra, men efter att ha kört i land på Ljusterö gick fanimej nästan ingenting rätt. Kartan, - ingen gps här inte, jag fick använda mig av var en dålig hitta.se-karta. Ljusterö består av en stor väg, resten är småvägar som saknar namn. Ca 120 stopp skulle göras, det vill säga att kartan bestod av 120 prickar och massa småvägar.
Det första jag fick göra efter att ha kört i land på ön var att stanna och fråga en man var på kartan jag befann mig, det visade sig att jag befann mig på helt fel sida mot vad jag trodde. Perfekt! Jag körde till utgångspunkten och började mitt lilla glassförsäljaräventyr. Fram till stopp 30 gick allt bra, förutom en påbackad brevlåda. Sedan började allt strul. Efter en vändning på en trång vändplats mitt i skogen var glaset på höger bakljus trasigt och en stor repa på sidan av bilen var ett faktum. Sånt som händer tänker jag, och körde vidare. Ljusterö är inte gjort för att ha en glassbil körandes där, åtminstone inte om jag ska köra. Vägarna är dåliga och smala. Efter att ha kringlat mig fram på vägarna fick jag syn på några relativt stora kartonger på vägen. Min första tanke var; Vem har kastat kartonger mitt på vägen?, min andra tanke var; Oj, det är min glass. Panik! Parkerade bilen längs vägkanten, snabbt in med kartongerna i skåpen, där jag också upptäckte att en hylla i bilen gått sönder. Jaja, bara att köra vidare. Kring prick 80 på kartan tog det stopp, jag hittade inte 30 följande prickar, jo självklart på kartan med inte i verkligheten, de fanns fan inte, så efter en timmes letande gav jag upp de stoppen. Vilket alltså betydde att ca 20 människor blev utan sin glass den dagen. Jag körde vidare, i fokus på att åtminstone hitta de 10 sista stoppen, tror jag hittade typ hälften. Efter den sista sålda glassen vid det sista stoppet kom tårarna, efter att ha blivit medveten om att ännu fler lampor gått sönder - alla tre på sidan av bilen, och att avlastningshyllan i bak på bilen hängde med endast en skruv. "Jag är sämst i hela världen!"
Jag försökte desperat få tag på chefen hela vägen tillbaka till garaget, han hade nog ett tjugotal missade samtal den kvällen.
Väl tillbaka i garaget skulle jag räkna pengarna. Jag fick räkna om flera gånger, då jag var så arg, ledsen, frustrerad och okoncentrerad. Hemglass gick nog mer back än plus den dagen genom att ha mig som försäljare. Jag hade dessutom betalat för en påse glass jag skulle ha med mig hem, men som jag glömde mitt i all frustration. Har aldrig varit så skönt att komma bort från en arbetsplast som när jag åkte där ifrån. Men samtidigt var ångesten enorm, då en ny arbetsdag redan kommande dag väntade. Men aldrig att jag tänkte köra glassbil igen!
Jag ringde min chef tidigt dagen efter, eftersom han inte svarat på kvällen.
- Hej, det är Johanna!
- Hej!
- Jo, eh, jag kan inte jobba idag. Jag är "sjuk".
- Okej.
- Och juste, bilen gick ju sönder en del igår.
- Jo, jag såg det, nästa gång du backar kan du ju tänka på "det-här-och-det-här".
- Eh, ja, men jag tror inte jag vill jobba mer, det var inte nåt för mig.
- Okej, men då fixar vi en ersättare för dig!
Hjärtat lättat..
Min historia har gett många skratt! Dagen var hemskt, men absolut värd, när man nästan kan skratta sig lycklig åt storyn såhär i efterhand.
Det är inte min bil, så det hade kunnat gått värre..
Jobbet visade sig för mig vara allt annat än soft, första och sista arbetsdagen var seriöst en av de mentalt jobbigaste dagarna i mitt liv.
Första arbetsdagen var en lördag. Jag åkte upp till Glassbilsgaraget tidigt på morgonen, fick höra var min tur skulle köras - Ljusterö. Okej, fine! Packade in de glassorter som saknades i bilen, provade Hemglassignalen och sen gav jag mig i väg. Värt att nämna är att bilen faktiskt är stor, och saknar backspegel i mitten. Vägen fram till färjan och resan med färjan gick bra, men efter att ha kört i land på Ljusterö gick fanimej nästan ingenting rätt. Kartan, - ingen gps här inte, jag fick använda mig av var en dålig hitta.se-karta. Ljusterö består av en stor väg, resten är småvägar som saknar namn. Ca 120 stopp skulle göras, det vill säga att kartan bestod av 120 prickar och massa småvägar.
Det första jag fick göra efter att ha kört i land på ön var att stanna och fråga en man var på kartan jag befann mig, det visade sig att jag befann mig på helt fel sida mot vad jag trodde. Perfekt! Jag körde till utgångspunkten och började mitt lilla glassförsäljaräventyr. Fram till stopp 30 gick allt bra, förutom en påbackad brevlåda. Sedan började allt strul. Efter en vändning på en trång vändplats mitt i skogen var glaset på höger bakljus trasigt och en stor repa på sidan av bilen var ett faktum. Sånt som händer tänker jag, och körde vidare. Ljusterö är inte gjort för att ha en glassbil körandes där, åtminstone inte om jag ska köra. Vägarna är dåliga och smala. Efter att ha kringlat mig fram på vägarna fick jag syn på några relativt stora kartonger på vägen. Min första tanke var; Vem har kastat kartonger mitt på vägen?, min andra tanke var; Oj, det är min glass. Panik! Parkerade bilen längs vägkanten, snabbt in med kartongerna i skåpen, där jag också upptäckte att en hylla i bilen gått sönder. Jaja, bara att köra vidare. Kring prick 80 på kartan tog det stopp, jag hittade inte 30 följande prickar, jo självklart på kartan med inte i verkligheten, de fanns fan inte, så efter en timmes letande gav jag upp de stoppen. Vilket alltså betydde att ca 20 människor blev utan sin glass den dagen. Jag körde vidare, i fokus på att åtminstone hitta de 10 sista stoppen, tror jag hittade typ hälften. Efter den sista sålda glassen vid det sista stoppet kom tårarna, efter att ha blivit medveten om att ännu fler lampor gått sönder - alla tre på sidan av bilen, och att avlastningshyllan i bak på bilen hängde med endast en skruv. "Jag är sämst i hela världen!"
Jag försökte desperat få tag på chefen hela vägen tillbaka till garaget, han hade nog ett tjugotal missade samtal den kvällen.
Väl tillbaka i garaget skulle jag räkna pengarna. Jag fick räkna om flera gånger, då jag var så arg, ledsen, frustrerad och okoncentrerad. Hemglass gick nog mer back än plus den dagen genom att ha mig som försäljare. Jag hade dessutom betalat för en påse glass jag skulle ha med mig hem, men som jag glömde mitt i all frustration. Har aldrig varit så skönt att komma bort från en arbetsplast som när jag åkte där ifrån. Men samtidigt var ångesten enorm, då en ny arbetsdag redan kommande dag väntade. Men aldrig att jag tänkte köra glassbil igen!
Jag ringde min chef tidigt dagen efter, eftersom han inte svarat på kvällen.
- Hej, det är Johanna!
- Hej!
- Jo, eh, jag kan inte jobba idag. Jag är "sjuk".
- Okej.
- Och juste, bilen gick ju sönder en del igår.
- Jo, jag såg det, nästa gång du backar kan du ju tänka på "det-här-och-det-här".
- Eh, ja, men jag tror inte jag vill jobba mer, det var inte nåt för mig.
- Okej, men då fixar vi en ersättare för dig!
Hjärtat lättat..
Min historia har gett många skratt! Dagen var hemskt, men absolut värd, när man nästan kan skratta sig lycklig åt storyn såhär i efterhand.
Det är inte min bil, så det hade kunnat gått värre..
Kommentarer
Postat av: ronya
hahahahah du är för rolig du :D
Postat av: Sweet
Usch stackare! Fyy vilken dag på hemglass! Skulle bli galen själv om det vore jag.
Hoppas det gick bra =)
Trackback
