Jonas har redan hojat ner till stranden, med surfbrädan på axeln, för att fånga några fina vågor nu på morgonen. Jag sitter här med kaffet i ena handen och datorn i andra, och väntar på att solen ska komma fram (just nu är det rätt disigt ute) så att jag också kan åka ner till stranden. Jag ska fixa ordning några smörgåsar som ska intas på beachen. Sådant uppskattas, att kunna äta frukost vid havet.

Jag har inte tränat på några dagar nu, inte bra. Men idag blir det surf, det är jobbigt det med, och betydligt roligare än att ge sig ut och springa. Lika bra att ta vinning av allt :) Nej, men jag måste seriöst skärpa mig om jag ska orka tillbaka till handbollen.. Bara 17 dagar kvar till den första matchen för Rimbo HKs damlag i elitserien spelas någonsin.

Nu när jag ändå ska spela, iallafall ge det en chans, kan jag berätta att jag faktiskt har haft planer på att lägga ner handbollen helt och hållet.. Min motivation har varit lika med noll och det har varit så himla skönt att inte hela tiden ha något att passa, mer än att göra saker när man själv vill. Men jag har spelat handboll i 12 år, och som liten hade jag en stor dröm om att få spela i den högsta divisionen. Nu är vi i toppen, och jag lovar att jag kommer klandra mig själv om jag inte tar chansen. Låt det bära eller brista. Hellre ångra saker jag gjort, än det jag aldrig gjorde..