Jag svek personen jag borde älska mest i hela världen, igår. Nämligen mig själv. Turligt nog var det inget större allvar i sveket. Min kropp som fick ta stora smällen. Men som man brukar säga: när huvudet är dumt får kroppen lida. Jag drack alkohol igår trots lovorden till mig själv att inte förtära en endaste droppe av något som innehöll procenthaltigt under helgen. Var dock nästan inte alls berusad och kröp ner i sängen redan vid halv tolv. Men ändå vaknar jag, första gången vid halv 5, med ett illamående att jag höll på att dö. Spy! Vaknade flera gånger av en mage som ville kräkas ut allt innehåll och lite där till, innan jag åkte iväg till jobbet klockan åtta. Vad har jag lärt mig av det här? Att inte dricka dagen innan jobb. Att det tydligen inte spelar någon roll för mig om jag dricker två glas vin eller en hel tunna vin. Bakisheten beror helt och hållet på dagsformen.

Söndag. Utan söndagsångest. Det var länge sen jag led av den typ av ångest. Kan bero på att jag oftast jobbar helg, och går aldrig på helg som vanligt folk, och drabbas därför inte av söndagsångest. Simple! Veckan är fullspäckad av diverse saker to do - jobb, få naglarna gjorda, ett sista möte med Kliroy etc.

Nu blir det Drömyoghurt framför GG i sängen!