Det finns en blogg jag läser, en blogg som tar orden i mun på mig, ofta flera gånger i varje inlägg. En blogg som uttrycker saker i livet på ett sätt som känns så rätt. Jag kan gå tillbaka flera månader och bara sitta och läsa, läsa och läsa även fast jag redan läst inläggen flera gånger tidigare. Det gör liksom ingenting. Jag förstår inte hur den här personen beter sig för att få ner alla dessa känslor och tankar i skrift på ett sätt som gör att jag känner mig så träffad. Jag är imponerad. Jag vill också!

Ville bara säga det!

---

Nu börjar jag mitt tråkga inlägg.
Helgen ha varit vit. Ingen alkohol för min del. Jag skrev det och faktiskt trodde på mig själv, i några sekunder, tills jag kom på att jag faktiskt drack, nästan en hel flaska vitt med mig själv i fredags. Och jag ska inte ljuga och säga att jag inte ens var lite festsugen igår, men med jobbstart redan kl. 9 imorse tog jag mitt förnuft till fånga och stannade hemma. Så himla skönt att vakna upp obakis imorse. Efter gårdagens halvlånga arbetspass åkte jag hem till pappa där det bjöds på det ena goda efter det andra. Den grillade kycklingen var att dö för! Fick senare på kvällen besök av Mickan som fått order att köpa choklad. Vi åt oss proppmätta på chokladdoppade jordgubbar. Återigen att dö för. Flitigt följde vi Eurovision song contest där vi var överens om att rätt låt vann.
Idag är det alla mammors dag. Mamma fick en present av mig. Valde den med omtanke(så att jag kan låna). ;)

Skulle boka flygbiljetter inom USA ikväll. Passnumret skulle var ifyllt, men eftersom jag ska fixa nytt pass så får det vänta. Mitt pass har inte gått ut. Men jag kan nästan satsa pengar på att kontrollanter kommer ifrågasätta om det verkligen är jag i passet. Det vill jag helst slippa. Är brunett i passet. Svårt att beskriva hur jag ser ut i det - men tänk er typ en blandning av en asiat som inte är asiat och mig typ. Fast ändå inte!

Hör först en otippad sak, sen några veckor senare hör jag en annan sak som är mer otippad än det första jag hörde. Livet tar sin vändning. För vissa! Livet är läskigt oberäkneligt.

Who knows? Only time.

Helgen har varit hektiskt med stängning tre dagar i rad. Med kunder som kastar kläder runt sig, skräpar ner och aldrig vill lämna butiken trots att vi stänger, kan Lindex dessa dagar liknas vid Ullared. Och det är sant! Imorgon är det löning och det känns bra, då min pengaoro har legat och gnagigt de senaste veckorna. Trots att jag vet att pengarna rullar in, så känns det skönt att se dem på kontot. Har betalat det flesta av mina räkningar idag, så att nästan hela lönen kan sättas in på sparkontot. Bra Johanna!
Idag har jag varit ledig. Tog en välbehövlig sovmorgon och sedan dess har dagen spenderats i solen(innan solen svek och gick i moln) med gott sällskap. Bra musik och god mat har avnjutits. Och planer har smidits. Om det blir som jag vill så får jag sällskap i Kalifornien några veckor. Jag vill, vill, vill! Det skulle bli så bra.

Notis: Har fått några myggbett som gör mig positivt påmind om att sommaren faktiskt är här, nästan iallafall!

Har haft två härliga dagar i Oslo. Umgåtts med trevliga människor, druckit för mycket alkohol, ätit äcklig snabbmat, spelat spel, sjungit, skrattat, hamnat på gayklubb(nästan, ångrar att det inte blev så), grillat, gnällt över Norges höga priser, förlorat i kubb, ja allt man gör när livet är som bäst, typ. Bussresan hem idag var dock inte lika trevlig. Ac:n verkade vara ur funktion, då busschaffisen, med två timmar kvar på resan, berättar att det är 31 grader på bussen. Svettades till och med om fötterna. Bussen saknade eluttag, och 8 timmar utan film stavas rastlöst, sätena gick inte att luta bakåt och som pricken över i:t och som grädden på moset satt jag och trängdes med jordens störtsa kvinna(nästan). Blir nog inge bussåkande på ett tag. Är oerhört less på det, men hur som helst var det garanterat värt mödan! Har varit i Norge för första gången i mitt liv, så nu kan jag bocka av det på listan över saker att göra innan jag dör.

---

Jag trodde jag skulle somna som en bebis vaggandes i sin mammas famn ikväll, men icke. Har precis plöjt ett avsnitt DHW och fick ett plötslig sockersug, så här ligger jag och sipprar Cola från Norge. Imorgon är en sovmorgon inplanerad, efter det några timmar ute i solen innan det är dags för jobb. Jobbar hela helgen. Nu börjar en detoxkur från alkohol. Har blivit för mycket sådant på sistone. Usch!

Resfeber. Jag vet, det är långt kvar. Fast 4 månader går snabbt. Det är mycket tjat om min resa, men det är den jag tänker på mycket av min vakna tid. Och det var den som, till stor del gjorde att jag inte kunde sova igår. Jag har så många känslor inom mig, jag är rädd, exalterad, stressad, spänd, överlycklig. Mest överlycklig. Igår var jag rädd. Tänker mycket på dagen då jag står på Arlanda och säger hejdå till min familj. Kommer bli ett grinkalas så att det står härliga till! Tanken på att lämna familj och vänner i 5-6 månader skrämmer mig. Kommer allt vara som vanligt när jag kommer hem? Magkänslan säger mig att det kommer kännas som att tiden står still här hemma medan jag lever och tar dagen som den kommer på andra sidan jordklotet. Jag vet att det inte är så, men jag önskar nog att det var så. Kommer jag förändras som människa? Det hoppas jag. Givetvis till det bättre. Kommer jag träffa vänner för livet? Kommer resan göra mig mätt eller ge mig mersmak? Jag har så mycket frågor som saknar svar. Inget går att förutspå, men en sak vet jag, jag kommer leva som om varje dag vore den sista och jag kommer garanterat ha the time of my life!

Då var det bestämt. Ringde Kilroy idag. 3000 kr skulle det kosta att boka om mina flyg till USA. Jag passar erbjudandet och drar som bestämt 14 september. Känns ändå bra att ha det 100% spikat nu!

Nu: ekonomiska mål, mål, mål! Jag vill detta så jävla mycket så jag intalar mig själv att det inte är några problem. Planen är att jobba ihjäl mig i sommar, med ett litet avbrott för några sköna dagar på Gotland. Jag vet att sommaren kommer gå fort, men jag ska försöka njuta av den till fullo. Och umgås så mycket det bara går med vänner och familj. 

Men vips, 5½ löner senare är jag på resande fot med mitt liv nedpackat i en 70-liters ryggsäck. Jag kan inte annat än att älska det!

Jag vill bara säga att jag lever och mår bra(om någon skulle ha missat det).

Ändrade planer angående min resa. Jag ska åka, det gör jag aldrig mig fri ifrån. Men inte med Mickis! Trippen är dock densamma: Kalifornien - Australien - Bali - Malaysia - Thailand. Det är beräknat att jag åker den 14:e september, men efter vissa tråkiga incidenter(som en borttappad iPhone och en nyinköpt iPhone) funderar jag på att skjuta upp resan 2-3 veckor för att hinna tjäna ihop de sista slantarna innan det bär av. Velar. Och hatar att allt kostar pengar!

Hur som helst - mitt liv som fröken Spara börjar nu, eller efter 17:e maj och Oslo. Där hålls inget igen!

Jag ville bara få ner allt svart på vitt. Punkt!