Det känns som en knivattack från den du har kär. Första hugget tar i halsen, det snörs åt, du får svårt att andas. Andra tar i magen som reagerar med att rotera runt, runt. Det tredje tar i bröstet. Pricksäkert. Rätt i hjärtat som på något mirakulöst sätt fortsätter att slå. Det gör ont. Värker. Illamåendet börjar komma krypande.
   Ett krossat hjärta är inte att leka med, men sorgen över den du mist eller som svikit dig kan, tro det eller ej, omvandlas till något positivt och bli din största tillgång. Det kanske känns otroligt när du befinner dig mitt i den akuta fasen och ensamheten skriker dig i örat; ingen att sova sked med, ingen att morgonälska med, ingen att fira midsommar med. Vad är det överhuvudtaget för mening med våren och sommaren om man inte har någon att dela den med?
   Frågorna mal, men smärtan måste ut och rätt kanaliserad kan det resultera i kreativa stordåd. Vem har inte någon gång snyftat till Dolly Partons smäktande I will always love you med Whitney Houston eller Princes. Nothing compares 2 u med Sinéad O´connors sköra kraftfulla röst? Jeff Buckleys Hallelujah kan också få igång tårkanalerna. Musik och ord som drabbar mitt i mellangärdet och får dig att känna att du inte är ensam om att vara lämnad, sviken och ledsen. Det finns åtminstone en människa på den här jorden som vet vad du går igenom - avsändaren.

700 kronor fattigare. 10 nya, sommarfräscha naglar rikare. Hade tid för fixning av naglarna i Uppsala klockan nio imorse. Efter två timmar på salongen gick jag därifrån med fransk manikyr, toppat med lite glitter. Jag må vara ytlig, men vackra naglar är något jag väljer att prioritera. 

Tanken var att jag skulle börja jobba klockan fyra, vilket innebar många timmar att döda innan jobbstart. Att gå på stan var absolut inget alternativ, då jag ligger på diet när det gäller shopping. Med en stor sol på himlen var det ändå inte särskilt svårt att avstå. Jag slog jag mig ner på en gräsplätt för att bara njuta. Men så fort jag lagt mig till rätta svepte det ena molnet efter det andra in framför solen och jag gav upp. In på jobbet, där jag skönt nog, kunde börja en timme tidigare. Kom inte ifrån jobbet förrän en halvtimme efter stängning, då kunderna aldrig tycks vilja lämna butiken. Imorgon blir det jobb hela dagen, först här hemma, sen i Uppsala och stängning. Men att sova tills jag vaknar av mig själv, trots det, står högst upp på min lista över saker att göra imorgon. Nu ska jag kolla Gossip Girl hela natten! xoxo

Jag svek personen jag borde älska mest i hela världen, igår. Nämligen mig själv. Turligt nog var det inget större allvar i sveket. Min kropp som fick ta stora smällen. Men som man brukar säga: när huvudet är dumt får kroppen lida. Jag drack alkohol igår trots lovorden till mig själv att inte förtära en endaste droppe av något som innehöll procenthaltigt under helgen. Var dock nästan inte alls berusad och kröp ner i sängen redan vid halv tolv. Men ändå vaknar jag, första gången vid halv 5, med ett illamående att jag höll på att dö. Spy! Vaknade flera gånger av en mage som ville kräkas ut allt innehåll och lite där till, innan jag åkte iväg till jobbet klockan åtta. Vad har jag lärt mig av det här? Att inte dricka dagen innan jobb. Att det tydligen inte spelar någon roll för mig om jag dricker två glas vin eller en hel tunna vin. Bakisheten beror helt och hållet på dagsformen.

Söndag. Utan söndagsångest. Det var länge sen jag led av den typ av ångest. Kan bero på att jag oftast jobbar helg, och går aldrig på helg som vanligt folk, och drabbas därför inte av söndagsångest. Simple! Veckan är fullspäckad av diverse saker to do - jobb, få naglarna gjorda, ett sista möte med Kliroy etc.

Nu blir det Drömyoghurt framför GG i sängen!

Nyligen hemkommen från jobb. Ikväll ska jag ha myskväll med mig själv, och Maja såklart. Bara vi hemma. Har köpt med mig massa godsaker hem. Ikväll blir det Gossip Girl-maraton, jag, soffan och massa onyttigheter. För ikväll ska jag bli fet! Jobb 11-16 imorgon. Vore skönt om jag kunde somna i tid ikväll för en gångs skull, men jag vågar inte lova något, det är då det brukar skita sig!

Det sägs att jag är duktig och knaprar mina vitaminer som jag bör.
Det sägs att jag köpt min första långklänning någonsin.
Det sägs att jag får sällskap till Kalifornien. Grymt!
Det sägs att jag är sugen på vin, men ska avstå hela helgen.
Det sägs att jag jobbar hela helgen.
Det sägs att svensk sommar kan vara den bästa sommaren.
Det sägs att jag får ut en bra ersättning för min borttappade iPhone.
Det sägs att jag längtar till Gotland.
Det sägs att många glassar kommer ätas i sommar, och mycket vin drickas.
Det sägs att jag är avundsjuk på alla glada studenter. Vill också. Igen!
Det sägs att jag jobbar galet mycket just nu.
Det sägs att vissa människor är patetiska.
Det sägs att jag är ledig hela midsommarveckan.
Det sägs att jag hoppas på en grymt trevlig midsommar.
Det sägs att jag ska fira julafton på Bali och skåla in det nya året i Thailand.
Det sägs att mitt minne ofta är som en guldfisk's.
Det sägs att jag är bra på att sprida grejer omkring mig, som jag sedan inte hittar.
Det sägs att jag heter Johanna.
Det sägs att jag vägrar dö nyfiken!
Det sägs att jag bloggar även fast jag vet att det ibland kan vara lite patetiskt att skriva om sitt liv!

1 juni och sommaren har varit här på riktigt hela dagen. Jag har arbetat i shorts idag. Flip-flops och shorts, kan det bli mer sommar än så?! Nästan inte. Sådana här dagar(dagar man kan vara ute) är jag tacksam för att ha mitt extrajobb utöver Lindex, vissa dagar känns det dock tyngre, dagar då jag är ledig från Lindex, men ändå inte ledig från arbete. Jag är i behov av pengarna, så jag ska sluta klaga. Är tacksam! Nu väntar jobb på Lindex sju dagar i rad, vilket betyder mindre frihet, men desto mer klirr i kassan.

Ikväll var jag en sväng till solariumet. Kände att det var dags att bättre på brännan, då jag inte kommer hinna se så mycket av solen den närmsta veckan, trots det fina vädret som är lovat. Är inte helt ledig förrän nästa lördag. En lördag som jag planerar att vara riktigt bakis på. Så det så!