Life on repeat
Jag vill så mycket. Samtidigt som jag inte vet vad jag vill. Vädret är trist och veckorna spelas på repeat. Veckorna går extremt fort samtidigt som jag bara står och trampar på samma ställe.
Då är det ändå skönt att ha saker att se fram emot, iallafall spida planer.
- Julafton kommer i år förhoppningsvis firas i Sälen. Ser fram emot att komma bort från allt och bara umgås med familjen och åka snowboard igen.
- Så fort jag får en ledig helg och hittar billiga flygbiljetter åker jag på en mysig weekend till Paris.
- Om Linette sparar lite pengar så kan hon och jag snart boka flygbiljetter, för en litet längre äventyr i Sydostasien i vår.
- Åka till Oslo och hälsa på Kalle
- Söka in till utbildningen, jag vill, jag vill, jag vill komma in!
- Hitta en bra lägenhet i Uppsala som kan bli min.
Baby kiss
problemet var när ens Barbie tappade benet.
I bless the rains down in Africa..
Ikväll har jag dansat Afrikansk dans för första gången i mitt liv. Riktigt kul! Det blev alltså ingen intervallträning. Vi har lärt oss några shyssta moves istället. Ingen vanlig bollträning blev det heller. Det blev minimålsturnering och annat skoj. Välbehövligt! Nu blir det ett avsnitt Greys Anatomy, sen sova. Jag är ledig imorgon, så en sovmorgon är inplanerad.
BTW - Människorna i Afrika svälter. På min katts tallrik ligger några skivor oxfilé. Fair?
Kasta in handduken?
Jag är så trött att ögonlocken snart faller igen. Men att gå och lägga sig tidigt är överskattat. Har matchsnack (finns absolut inget att säga, vi var dåliga) klockan sju, och efter det intervall- och bollträning. Jag vill inte! Jag orkar inte! Är så himla trött på att förlora nu!
My weekend, både gott och ont.
Lördagsmorgonen spenderades nere på brandstationen. Tre tappra killar (läs: Jonas, pappa och Pär), med Andreas (inte bror) som coach, skulle göra ett brandmanstest. Gå på ett löpband i 9 minuter, i uppförsbacke, med full utrustning och vikter, vilket totalt resulterade i 24 pluskilon. Andreas först ut som visade hur det gick till, pappa tvåa, klarade 5,20 minuter, Pär klarade något längre och Jonas klarade testet. Snabb och effektiv träning. Jag slapp, då jag behagligt nog kunde skylla på att jag hade match dagen efter.
Hem för duschning och sminkning. Vidare till Robin, där även Tim och Marie var. Vi fick skjuts till söderhall av en snäll "Pappa-Robin", där vi hoppade på bussen till Stockholm. Inne i stan mötte vi upp resterande, som redan hade befunnit sig ett antal timmar inne i stan. Törnan och Emil fyllde 20 år och skulle firas. God middag på Sveavägen startade kvällen. Sedan vidare till Casino Cosmopol, där några spelsugna killar gick in. Jag och övriga icke-spelsugna gick vidare till Collage. Där inne spenderades inte mer än någon timme innan vi lämnade stället. På den tiden hann ändå Pontus göra av med sju-åttahundra kronor. Ångest! Vi slöt upp med de andra igen och hamnade på ett Irländskt hak på Kungsgatan. Medan de andra klunkade god drinkar, och mindre goda Guinessöl, så drack jag några glas vatten. Underbart med match på söndagar. I och med det avslutades också kvällen relativt tidigt för fröken Lillje.
Söndag och match. Hemmamatch fast bortamatch, denna gång i Uppsala Fyrishov. Lunch med laget klockan tolv. Avkast klockan tre. Rött kort redan efter sju minuter till en viktig spelare i laget, fick oss alla att hänga med våra huvud. Vi är en för tunn trupp för att ha råd med det. Matchen var katastrofal. Inget var bra. Och jag är jävligt trött på det här nu!
Idag
Nu är jag trött och ska sova! Godnatt!
Ingen lösning men ett spår, inga planer men ett steg, inte där än men på väg.
Gammal vänskap rostar aldrig..
Startade dagen med en god frukost. Efter ett avsnitt Greys Anatomy och genomläsning av alla favoritbloggar kände jag mig alldeles för rastlös och beslöt mig för att möta upp Jonas i Uppsala för lunch och shopping. Lunchen var inte lika god som vi föreställt oss, och bara ett klädesplagg fick följa med hem. Trist, men bra för plånboken.
Jag hann även med lite häng hos Linette. Det var alldeles för länge sedan jag träffade henne. Vi bestämde att det inte får bli lika lång tid tills nästa gång vi ses. Vi hann smått påbörja planerna för vårt mission i vår. Det kommer bli grymt!
På vägen hem blev det ett stopp på Willys, där de såldes godis för 39 kronor kilot. Lovely!
Black&White
Tillagade nyss en lunch i form av fiskpinnar och potatis, kan inte hjälpa det, men jag gillart. Igår bestämde jag mig för att jag skulle baka bröd idag. Finns inget godare bröd än en färskt hembakad limpa. Men suget av att baka är inte alls lika påtagligt idag. Har kollat runt efter lite recept på Internet. För det första verkar det vara en aning avancerat för en som inte brukar baka och för det andra vet jag inte ens vad ingredienserna är för något - kummin och anis, vad är det? Nej, bakningen får vänta tills någon kan hjälpa mig.
Idag blir det istället storstädning av huset. Har varit ensam hemma en vecka nu, vilket resulterar i lite stök. Ska hämta mamma senare på Arlanda.
Är sugen på att färga ögonbrynen, vill ha dem ljusare. Men det blir grymt jobbigt om det skulle gå åt helvete. Men så mörka som de är nu, så är det för stort kontrast mellan dem och mitt hår. Får se om jag vågar.
Bad day
Sunday night
...
Loosers
Det är otroligt svårt att förlora, förmodligen tycker inte en enda frisk människa om att förlora, men för oss som under de senaste åren knappt förlorat en match är det jävligt tungt. Och har vi någon gång förlorat har vi gjort det för att vi spelat dåligt, det har aldrig varit för att vi inte räcker till. Jag vet egentligen inte vad som är värst (?)
Jag kommer inte ihåg när jag senast grät efter en förlust som senior. När jag var liten och spelade med 89:e-laget grät jag väldigt ofta. I början av våran handbollskarriär vann vi jämt, då krävdes inga tårar. Jag minns en match vi vann med 41-1. När vi blev lite äldre och fick spela i ungdomseliten var varje match jämn in i det sista, men det var nästan alltid vi som stod som förlorare, oftast med ett ynka mål i baken. Då grät jag. Igår grät jag igen, jag kunde inte hålla tårarna borta. Några tårar kom i smyg. Inte för att jag var ledsen, eller det var jag väl också, men mer för att jag var frustrerad. Att förlora med tio mål varje match, från att aldrig ha förlorat är en total omställning. En omställning som vi, innan säsongen var totalt förberedda på, men som ändå är jobbig att ta sig i genom. Vi vet att vi är underdogs, och inte har någon press på oss, men vi vill så gärna, så gärna att vi knappt vågar, visa handbollssverige att om vi bara orkar spela bra i två halvlekar, 60 minuter, så är vi där och har chansen att vinna. Inte mot lag som Skuru, Sävehof och Skövde. Men mot resten..
Minutrarna efter dessa stora förlustmatcher, har jag bara så stor lust att ge upp, att lägga handbollskorna på hyllan och avsluta det kapitlet. Det känns inte värt när någonting man gör frivilligt får en att må så dåligt. Men samtidigt har viljan av att vinna aldrig varit så stor. Det skulle vara så jävla skönt med en seger!
Good bye
Höst
Måste få på mig lite kläder och ett ansikte nu.
...
At work
En tisdag i mitt liv..
Väcktes av min smssignal runt tio-tiden, lika bra det, annars är risken stor att jag hade sovit för länge, då jag somnade rätt sent igår. Skickade iväg ett mess till Ronya, som redan varit vaken 5 timmar. Vi slog våra kloka ihop och bestämde oss för att åka till Norrtälje och göra några småärenden samt luncha. Fick med mig en ansiktskräm och en Shine Booster till håret från John Freida hem. Om en timme vankas middag hos farmor och farfar. Efter det är det handbollsträning, 18.30 - 20.00.
Ikväll ska jag träffa morbror en snabbis, som bara är på besök i landet över en natt.
Take me to the candy shop
Sitter här och frossar i mig den ena godisen efter den andra. Ja, det händer att jag ägnar mig åt sådant dessa lediga tisdagskvällar. Nej, nu ska jag se om det är något bra på tv.
Strawberry donut
Gillar tisdagar. Är ledig hela dagen, det vill säga inget jobb och ingen träning. Jag planerar alltid att jag ska hinna med massa saker på tisdagar. Dock slutar det oftast med att jag knappt hinner hälften av vad jag tänkt göra, för att jag är så himla omotiverad just nu, och fastnar istället framför någon serie på datorn eller tvn. Jag tycker till och med att det är jobbigt att klä på mig på morgnarna, går omkring i myskläder många timmar innan jag tar tummen ur.. Men efter ett samtal med en god vän idag angående en riktigt bra plan känns livet plötsligt enklare och jag känner mig mer motiverad av att klara av en mörk och kall höst och vinter i Sverige.